Samarbete i Margarinbolaget

Den nordiska margarinindustrin kom igång 1886 då den första margarinfabriken byggdes.

I början av 1920-talet etablerade sig den nederländska familjen Van den Bergh med en margarinfabrik i Sundbyberg. Etableringen skakade om de övriga svenska margarintillverkarna. Van den Bergh satsade nämligen på en lågprislinje för sitt margarin, och priset låg 10 öre under konkurrenternas per kilo.
 
Det fick till följd att det våren 1922 utbröt ett priskrig på margarin, som sänkte de privata margarintillverkarnas vinstnivå kraftigt och som innebar att kooperationen med sina stordriftsfördelar fick en starkare ställning på margarinmarknaden.

Säljarna från de olika margarinföretagen tänjde på de etiska gränserna får att kunna överleva i den tuffa konkurrensen. Några såg till att ”glömma” lite varor hos de kunder man var intresserad av att sälja åt. Andra lämnade kvar en sedel på disken.

Konkurrensen gjorde att margarinbolagen fick stora utgifter för försäljning och marknadsföring. Det innebar i sin tur innebar att kooperationen, som hade ytterst små sådana omkostnader, ökade sin vinstmarginal ytterligare.

Margarinbolaget grundas 1926

För att samordna sin försäljning och rationalisera sina kostnader – och på sikt mer jämbördigt kunna mäta sig med kooperationen – bildade Van den Bergh och Sveriges övriga privatägda margarintillverkare år 1926 Margarinbolaget, vars officiella namn fram till 1946 var Margarinfabrikanternas Försäljnings AB.

Året därpå uppgick Van den Berghs moderbolag i det nybildade nederländska företaget Margarine Unie, som i sin tur slogs samman med Lever Brothers 1929. Därmed bildades Unilever, som börsintroducerades året därpå. På så sätt övertogs Van den Berghs ursprungliga del i Margarinbolaget av Unilever.
 
På 1930-talet saluförde Margarinbolaget ett antal produkter i olika prisklasser. Ett populärt märke lanserades 1936, Gloria-G, som enligt marknadsföringen hade ”stor brynkraft”. Annars var Vera den mest sålda och även den billigaste margarinsorten.

När Milda lanserades 1943 saknade margarinet ämnet diacetyl, som gav en skarp (för skarp tyckte många) smörarom åt många övriga margarinsorter, och det var genom den egenskapen produkten fick sitt namn. Snart konkurrerade Milda ut alla Margarinbolagets övriga märken för hushållsmargarin och blev 1955 det enda som salufördes av bolaget.

Året därpå, drygt tio år efter krigsslutet, blev det åter tillåtet att importera margarin och för att möta den utländska konkurrensen lanserade Margarinbolaget 1956 ett ”super brand”, ett hushållsmargarin av högre kvalitet som döptes till Tre Ess. Namnet hade bolaget tidigare använt till en margarinprodukt och det skulle ursprungligen utläsas Tre S. Det stod för ”Smakar Som Smör” – en slogan som användes i reklamsammanhang men förbjöds 1932.

Som första margarin i Sverige salufördes det nya Tre Ess i aluminiumfolie, som skyddade mot uttorkning och ljusets skadliga inverkan på produkten. Det var främst tänkt som bordsmargarin.

Från Margarinbolaget till Unilever

Vid den här tiden började det bli uppenbart att Margarinbolaget fungerade ganska dåligt. Delägarna i bolaget inte var jämbördiga, och Unilever kunde inte till fullo utnyttja all den kunskap om marknadsföring och försäljning som fanns i den internationella koncernen. Resultatet blev en ombildning av bolaget – som skedde 1961 – där de mindre tillverkarna löstes ut och Unilever och det andra större bolaget, Pellerin/Zenith, blev ensamma ägare. Samma år koncentrerade Unilever sin margarintillverkning – som gick under namnet AB Liva Fabriker – till Lidingö, där en ny fabrik stod klar

När Flora lanserades 1965, som det första svenska bordsmargarinet som var bredbart direkt från kylskåpet, blev succén stor för Margarinbolaget. De goda försäljningssiffrorna innebar en positiv injektion för hela margarinbranschen under senare delen av 1960-talet.

Den största nyheten som Margarinbolaget presenterade under nästa decennium var Solo, som började säljas 1976. Det var ett margarin rikt på linolsyra och med en hög halt fleromättat fett. Produkten fick ett bra mottagande av konsumenterna, och den kom – efter ett namnbyte till Nytta på 1980-talet – att i slutet av 1999 föräras samma namn som sina internationella motsvarigheter inom Unilever: Becel. På 1970-talet blev Margarinbolaget även ett producerade bolag då de separata produktionsbolagen överfördes till bolaget. Det skedde 1977. Samtidigt fick Margarinbolaget via ett know-how-avtal tillgång till Unilevers internationella kunnande, som tidigare enbart Liva fabriker kunnat använda sig av.

År 1991 köpte Unilever hela Margarinbolaget och övertog tillverkningsenheterna. Man blev därmed ensam ägare av företaget, som förutom margarin också saluförde yoghurten Jacky och ost. Storsäljaren vid den här tiden var lättmargarinet Lätta, som lanserats 1984.

Margarinbolaget upphörde 1992, då det slogs ihop med Novia Livsmedelsindustrier och Ädel Livsmedelsindustrier. Det sammanslagna bolaget fick namnet Van den Bergh Foods AB.

Författare: DAVID LEIDENBORG, företagshistoriker & MATS WICKMAN, journalist och kulturhistoriker